Barn och ungdomar behöver ofta flyttas från den nedbrytande miljön. SIS-hem, HVB-hem och fängelser fungerar ofta som skolor i kriminalitet och är stigmatiserande.
En långsiktig placering i familj eller stödboende ger bättre effekt, men kan ofta belasta mottagaren så mycket att hen ger upp.
Att ge en ordentlig, individuellt anpassad ekonomisk ersättning kan vara en bra idé för att ge kraft i kämpandet. Det ska vara lönsamt att göra bra saker.
Även när glädjen av att göra nytta är den huvudsakliga drivkraften. Tillräckligt höga ersättningar ger fler nya hem.
Urvalet måste nog bygga på subjektiva, frikostliga socialarbetare, tror jag.
Jag undrar vad erfarna socialarbetare anser om detta?
En åsikt är subjektiv och istadig. Forskningen kan stödja den – eller tala emot den. Se systerapparna för underlaget.